Tema: Romarbrevet 8
Under våren kommer vi tillsammans att utforska vilka konsekvenser påskens händelser fått för oss som individer, oss som församling och för hela världen. Vi dyker ner i Nya testamentet och Paulus brev till romarna som berör detta på ett speciellt sätt. I hjärtat av Romarbrevet finns kapitel åtta och det kommer vi att predika över under åtta söndagar under våren. Vi kommer att tala om livet med den Helige Ande, hoppet och vad det betyder att vara en människa som reflekterar Gud.
Varje vecka kommer vi också att publicera en fördjupning här på hemsidan. Fördjupningen är kopplad till en bibelläsningsplan som omfattar hela Romarbrevet.
Fördjupning
Vecka 3
Romarbrevet 5–6 beskriver övergången från det gamla livet till det nya, den gamla mänskligheten och den nya. Det gamla mänskligheten representeras av Adam och den nya av Kristus. Vi återkommer strax till den beskrivningen men först måste vi säga något om den fantastiska inledningen av kapitel fem, särskilt verserna 3–5. Paulus beskriver där hur våra lidanden och svårigheter ger tålamod som i sin tur leder till fasthet. Fastheten är det som ger hopp och så avslutar Paulus avsnittet med att konstatera att hoppet inte sviker oss eftersom Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den Helige Ande. Vilken sanning och tröst det finns i detta. Att Gud använder det svåra som kommer i vår väg till att göra oss tålmodiga, stabila och hoppfulla. Och hoppet, övertygelsen om att Jesus har brutit synden och dödens makt över den troendes liv, bekräftas av att den Helige Ande flödat över med sin kärlek i den troendes hjärta.
Paulus att exalterat förklara hur säker denna seger är och vilka mäktiga konsekvenser den får, innan han går över i att på ett nytt sätt beskriva den enorma skillnaden på det gamla och det nya livet. Adam är den som tog synden in i världen och genom hans fall drabbades hela världen av bortvändhet mot Gud. Adams gärning präglas av synd och död som trasade sönder människans kallelse att vara Guds avbild. Men det som sedan kom genom Kristus är så mycket mer genomgripande:
“Men syndafallet kan inte jämföras med nåden. För om de många dog genom en endas fall, så har Guds nåd och gåva så mycket mer överflödat till de många genom en enda människas nåd, Jesu Kristi nåd.” (Rom 5:15)
Kapitel sex ägnas sedan åt att beskriva det nya livet, i nåden. Paulus utmanar tanken att man på grund av nådens verkan skulle kunna slarva med synden och argumenterar istället för att ägna sitt liv till att tjäna Gud och rättfärdigheten och därmed få skörda helgelse som i sin tur leder till liv, evigt liv.
Början av kapitel sex ägnar Paulus åt att beskriva övergången från död till liv, från det gamla till det nya, från Adam till Kristus och Paulus menar att detta representeras i dopet. Dopet beskrivs som platsen där en människa dör bort och begraver den gamla mänskligheten som endast levde för sig själv. Men dopet är också platsen för att uppstå med Kristus till att bli en del av den nya mänskligheten som i Kristus lever för Gud.
För vissa av oss kan dopet vara platsen där vi får lämna det som gått sönder i våra liv, det som är tungt och det som präglats av destruktivitet. För andra är det mer ett beslut för att bekräfta en tro och vilja till efterföljelse. Oavsett är dopet platsen där vi ger upp att leva för oss själva och överlämnar våra liv i Guds händer. Genom dopet ger vi Jesus vår fulla lojalitet och sätter vårt livs riktning på att läka, formas efter Hans bild och börja hitta tillbaka till kallelsen att vara Guds avbild.
